Marshallöarna

Översikt

Huvudstad: Majuro (31 000 invånare)
Befolkning: 41 996 (uppskattning 2024)
Religioner: protestanter 79,3 %, romersk-katolska 9,3 %, Jesu Kristi kyrka 5,7 % och Jehovas vittnen 1,3 %
Språk: Marshallesiska; anmärkning: engelska, allmänt talat som andraspråk
Tidszon: UTC+12
Körsida: Höger
Telefonnummer: +692
Elkontakt(ar): Typ A och Typ B

Pengar

Den lokala valutan på Marshallöarna är amerikanska dollar (USD).

Valutaväxling kan göras på banker och växlingskontor.

Resenärer bör vara beredda att använda antingen kontanter eller kredit- eller betalkort för att göra betalningar. Kontanter och kreditkort accepteras i turistanläggningar, utanför dem kan kontanter vara det enda betalningsalternativet. Kreditkort accepteras endast i exklusiva och/eller turistområden. Uttagsautomater är endast tillgängliga i stads- och/eller turistområden.

Bär inte ditt kreditkort, resebiljetter och pengar tillsammans, lämna extra pengar och värdesaker på ett säkert ställe.

Måltiderna är generellt sett billiga så att ge dricks genom att avrunda är lämpligt. Taxichaufförer förväntar sig inga dricks.

Elektricitet

Strömförsörjningen på Marshallöarna är pålitlig. Elektriciteten går på 120V vid 60Hz med kontakttyp(er) A och B.

Pass

De flesta resenärer kommer att behöva ett pass för att komma in på Marshallöarna. Passet måste vara giltigt i minst sex månader efter ankomstdatum.

Visum

Visumfritt inträde är tillgängligt för vissa resenärer som kvalificerar sig baserat på nationalitet och resemål. Ett visum vid ankomst är på plats för utvalda resenärer, men beror ofta på nationalitet, resemål och inresehamn. Alla andra resenärer kommer att behöva skaffa visum från närmaste ambassad eller konsulat eller ansöka online (e-visum) före resan.

Kraven på inresevisum varierar beroende på nationalitet, syftet med resan och andra faktorer. Enskilda resenärer ansvarar för att se till att de uppfyller alla visumkrav, vilket bör bekräftas med myndigheterna på sin destination innan resan.

Visumfri resa

Visumfritt inträde till Marshallöarna (upp till 90 dagar) : Medborgare i EU:s medlemsländer, Storbritannien, Kina och Taiwan får resa in på Marshallöarna utan visumkrav i upp till 90 dagar.

Visumfritt inträde till Marshallöarna : Medborgare i Mikronesien, Palau och Amerikas förenta stater får resa in på Marshallöarna utan visumkrav och stanna i landet på obestämd tid.

Visum vid ankomst

Visum vid ankomst : Utländska medborgare från utvalda länder är berättigade till ett visum vid ankomst som gäller i 90 dagar.

Visum

Inresevisum (kort vistelse) : Utländska medborgare från utvalda länder utan diplomatiska band till Marshallöarna måste ansöka om ett inresevisum som gäller för en 90-dagars vistelse.

Lokala resor

Översikt

Den populäraste vägen att ta sig till Marshallöarna är från Honolulu flygplats. Det finns begränsad kollektivtrafik över land över Marshallöarna, med de flesta koncentrerade till stadsområden som Majuro . Pendelbussar och taxibilar, inklusive delade, finns tillgängliga i Majuro , men privata taxibilar är det bekvämaste transportsättet. Flera biluthyrningsföretag verkar på Majuro , men självkörning kan vara osäker utanför Majuro och Kwajalein på grund av bristen på asfalterade vägar. För resor mellan öarna är färjor det mest pålitliga transportalternativet.

Resesäkerhet

Flygresor

Marshallöarna har två internationella flygplatser, i Majuro och Kwajalein , som förbinder öarna med Guam och Honolulu. Säkerheten och säkerheten på dessa flygplatser är god, inga allvarliga incidenter har inträffat de senaste åren. För att nå din slutdestination efter landning på Marshallöarna är det bäst att kontakta ditt hotell för information om deras egen pendelservice.

Marshallöarna har totalt 15 flygplatser (11 av dem oasfalterade) som betjänar dess 34 atoller och öar. Air Marshall Islands (AMI), det nationella flygbolaget, driver tjänster mellan atollerna och öarna på Marshallöarna. Dess tjänster använder en 34-sits Dash-8 och dess två 16-sits Donier-flygplan. Flyg mellan Majuro och Kwajalein tar cirka 50 minuter. Företaget driver en tvåveckorsrota för att säkerställa att de flesta avgång-ankomstkombinationer täcks, med upp till 14 flygningar per dag.

Vägresor

Trafiken rör sig till höger. Marshallöarna har ett begränsat system av asfalterade vägar på de större öarna Majuro och Kwajalein . Stenvägar dominerar på andra håll. Med bara 64,5 km (40 miles) asfalterade vägar utspridda över dess öar och atoller, verkar inte trafiksäkerheten vara av största vikt. En låg nivå av trängsel gör dock vägtransporter till ett säkert alternativ. Utländska medborgare får endast köra på Marshallöarna med ett körkort och ett giltigt internationellt körtillstånd (IDP).

Kollektivtrafik

Färjor och båtar: Det finns inga reguljära färjeförbindelser på Marshallöarna. Det är dock möjligt att resa på de fyra statliga fältfartygen som förbinder öarna. Dessa fartyg erbjuder bekväma hytter och charterresor kan ordnas på begäran. Den service som dessa statligt ägda båtar driver kan dock vara oregelbunden.

Hotell kan ordna båtuthyrning, men det är billigare att ordna själv - fråga runt i hamnen om privat båtuthyrning. Se alltid till att fartyget du hyr är sjödugligt och har tillräcklig säkerhetsutrustning.

Bussar: En pendelbuss går över Majuro . Den avgår varannan timme från RRE Car Park i Majuro . Säkerheten är god och det kommer bara sällan rapporter om småstölder.

Taxi: Se till att förhandla priser i förväg eftersom det för närvarande inte finns några kontroller på taxipriser i Majuro. Taxibilar har ett system för samåkning genom vilket taxibilar som redan transporterar passagerare kan stoppas. De är frekventa och lätt hyllade. En taxitjänst för 15-sitsig minivan finns också på ön. Denna tjänst håller sig mestadels till öns huvudväg.

Biluthyrning: Biluthyrning finns i Majuro till rimliga priser. Lokala biluthyrningsfirmor tillhandahåller i allmänhet välskötta fordon, men det är värt att få en rekommendation från ditt hotell eller lokala kontaktperson.

Rörelsekontrollorder

Mellan 1946 och 1958 testade USA 67 kärnvapen på Marshallöarna. Omkring 1 500-2 000 Marshallöbor (mer än tre procent av befolkningen) lider fortfarande av strålningsrelaterade hälsosjukdomar. Hälsoriskerna för besökare är låga efter omfattande saneringsinsatser, och invånarna fick återvända till Bikini-atollens testcenter 1996.