Mongoliet

Översikt

Huvudstad: Ulaanbaatar (1,673 miljoner invånare)
Befolkning: 3 447 157 (uppskattning 2024)
Religioner: buddhister 53%, muslimer 3%, shamanister 2,9%, kristna 2,2%
Språk: mongoliska, turkiska, ryska
Tidszon: UTC+8; sommartid: +1 timme, börjar sista lördagen i mars; slutar sista lördagen i september; Obs: Mongoliet har två tidszoner - Ulaanbaatar Time (8 timmar före UTC) och Hovd Time (7 timmar före UTC)
Körsida: Höger
Telefonnummer: +976
Elkontakt(ar): Typ C och Typ E

Pengar

Den lokala valutan i Mongoliet är Togrog/tugriks (MNT). Den 17 december 2024 är 100 MNT lika med 0,03 USD. Utöver den lokala valutan kan USD accepteras för betalning på vissa ställen.

Valutaväxling kan göras på banker och hotell.

Resenärer bör vara beredda att använda kredit- eller betalkortsbetalningar i stadsområden och kontanter på landsbygden. Kreditkort accepteras i vissa anläggningar men kontanter är fortfarande den föredragna betalningsmetoden. Kreditkort accepteras endast i exklusiva och/eller turistområden. Uttagsautomater är endast tillgängliga i stads- och/eller turistområden.

USD kan användas som betalning i Ulaanbaatar, utanför den accepteras endast Tughrik

Att dricka 10 % på restauranger är vanligt. Det är vedertaget praxis att ge guider och chaufförer tips på $10-20 (USD) per person och dag.

Elektricitet

Strömförsörjningen i Mongoliet är mindre än tillförlitlig. El fungerar på 220V vid 50Hz med pluggtyp(er) C och E. Ulaanbaatar har tillförlitlig elektricitet men det kan fortfarande förekomma enstaka strömavbrott, i det inre är elförsörjningen mer osäker och detta bör övervägas.

Pass

De flesta resenärer kommer att behöva ett pass för att komma in i Mongoliet. Passet måste vara giltigt i minst sex månader efter ankomstdatum och ha en tom sida.

Visum

Visumfritt inträde är tillgängligt för vissa resenärer som kvalificerar sig baserat på nationalitet och resemål. Ett visum vid ankomst är på plats för utvalda resenärer, men beror ofta på nationalitet, resemål och inresehamn. Alla andra resenärer kommer att behöva skaffa visum från närmaste ambassad eller konsulat eller ansöka online (e-visum) före resan.

Kraven på inresevisum varierar beroende på nationalitet, syftet med resan och andra faktorer. Enskilda resenärer ansvarar för att se till att de uppfyller alla visumkrav, vilket bör bekräftas med myndigheterna på sin destination innan resan.

Visumfri resa

Visumfritt inträde i upp till 14 dagar : Alla passinnehavare i Hongkong är berättigade till visumfritt inträde under upp till 14 dagars vistelse.

Visumfritt inträde i upp till 21 dagar : Alla innehavare av Filippinernas pass är berättigade till visumfritt inträde för upp till 21 dagars vistelse.

Visumfritt inträde i upp till 30 dagar : Utländska medborgare i utvalda länder får resa in i Mongoliet visumfritt i upp till 30 dagar.

Visumfritt inträde i upp till 90 dagar : Utländska medborgare i utvalda länder får resa in i Mongoliet i upp till 90 dagar.

Visum vid ankomst

Visum vid ankomst : Resenärer som anländer från utvalda länder är berättigade till ett visum vid ankomsten på Chinggis Khaan International Airport (UBN/ZMCK) som betjänar Ulaanbaatar och andra gränsingångar. De som anländer för andra ändamål än turism behöver en inbjudande person/enhet för att ansöka och få ett visumgodkännande vid ankomsten hos Mongoliets immigrationsbyrå före ankomst.

Visum

Inresevisum (kortare vistelse) : Resenärer som inte är berättigade att resa in i Mongoliet viseringsfritt kan ansöka om visum för kortare vistelse för att komma in i landet i upp till 90 dagar. Kontakta mongoliska diplomatiska beskickningar som listas här för information om ansökningsprocessen och nödvändiga dokument för varje visumtyp .

Lokala resor

Översikt

Vägresor i Mongoliet är farliga på grund av dåliga körstandarder och vägförhållanden samt förekomsten av berusade förare, särskilt under semesterperioder; självkörning och vägresor efter mörkrets inbrott rekommenderas inte. Trafikstockningar är vanliga i Ulaanbaatar . Taxibilar med licens är i allmänhet säkra och pålitliga, medan allmänna bussar tenderar att vara överfulla och under dåliga arbetsförhållanden. Risken för fickstölder och sexuella övergrepp på allmänna bussar är också stor. Flygningar kan bli föremål för störningar på grund av väderförhållanden och underhållsproblem.

Resesäkerhet

Flygresor

Chinggis Khaan International Airport (UBN/ZMCK) är den främsta porten genom vilken de flesta utländska medborgare reser in i Mongoliet. Beläget 49 km (30 miles) utanför Ulaanbaatar, är det den största flyganläggningen i landet, och den enda som erbjuder reguljära internationella flygningar. Det fungerar som navet för alla mongoliska flygbolag, inklusive MIAT Mongolian Airlines, och dess faciliteter är moderna och bekväma för det begränsade antalet mottagna flygningar. Däremot kvarstår oro för efterlevnad av internationella standarder och säkerhet.

Chinggis Khaan International Airport är också det huvudsakliga navet för inrikesflyg till regionala flygplatser. Även om det finns ungefär två dussin andra flygplatser i Mongoliet, är de oftast bara anslutna via Chinggis Khan Airport , snarare än direkt med varandra, via MIAT Mongolian Airlines, Aero Mongolia, Eznis Airways och Hunnu Air. MIAT har en historia av osäkra metoder men har förbättrat sina säkerhets- och säkerhetsrutiner under de senaste åren. Aero Mongolia anses generellt ha en högre standard än MIAT. Taxi- och busstjänster finns tillgängliga från Chinggis Khan International Airport till Downtown Ulaanbaatar och närliggande hotell.

Att resa till regionala destinationer via inrikesflyg är i allmänhet ett bekvämt och säkert sätt att komma åt mer avlägsna delar av landet som är svåra och tidskrävande att komma åt via landvägar. Även om få inrikesflygplatser har infrastruktur som överensstämmer med internationella standarder, har de i allmänhet adekvat infrastruktur för att tillhandahålla de få reguljära inrikestrafiken som körs. Det är också möjligt att chartra inrikesflyg till regionala destinationer genom företag som opererar från Ulaanbaatar . Denna tjänst gör det möjligt för besökare att komma åt lantliga platser enligt deras scheman. Dessa tjänster anses generellt vara säkra.

Vägresor

Trafiken rör sig till höger om vägen. Mongoliets vägsystem och förhållanden är, med några få undantag, otillräckliga. I Ulaanbaatar är vägförhållandena dåliga, med brist på trafikskyltar, gatubelysning och vägmarkeringar, men är i allmänhet säkra för den långsamma trafiken som är vanligast i staden. Mongoliska förare följer inte säker körning, så fotgängare rekommenderas att vara mycket försiktiga när de korsar vägar.

Utöver ett giltigt körkort måste resenärer också ha ett internationellt körtillstånd för att få köra. Den lagliga minimiåldern för förare är 18. Hastighetsgränserna är Den lagliga tröskeln för att köra alkoholpåverkad är 0,02 procent eller 0,2 gram per liter blod. Hastighetsgränserna är 20 km/h (12 mph) för bostadsområden, 60 km/h (37 mph) i tätorter, 80 km/h (49 mph) utanför tätorter och 100 km/h (62 mph) på motorvägar.

Bortsett från cirka 2 200 km (1 367 miles) asfalterad väg som breder ut sig från huvudstaden, består resten av Mongoliets stora vägnät av huvudsakligen obanade, gropiga stigar och stigar. Som ett resultat är körning på landsbygden farlig, obekväm och svår att navigera. Förare kan lätt gå vilse när de följer spår som plötsligt förgrenar sig åt flera olika håll. Resor på natten bör undvikas på grund av avsaknad av vägbelysning och skyltning. De flesta landsvägar är inte tillgängliga under vintermånaderna, från november till april, och kan bli leriga och hala från juli till september. Dammstormar i Gobiöknen kan också göra resor mycket svåra.

Det är tillrådligt att alltid anlita en lokal förare genom en stor researrangör. De flesta av befolkningen talar inga främmande språk och det kan vara mycket svårt att lokalisera var du befinner dig eller kommunicera i händelse av en olycka. Avancerad kommunikationsutrustning som en GPS-satellittelefon rekommenderas för resenärer som åker till avlägsna områden där ingen mobiltelefontäckning är tillgänglig. Ytterligare kartor, medicinska förnödenheter och varma kläder kan hjälpa resenärer i områden där medicinska faciliteter är extremt begränsade och temperaturer utsatta för extrema fluktuationer.

Järnvägsresor

Det transmongoliska tåget som ansluter till Kina och Ryssland stannar i Ulaanbaatar minst en gång i veckan. Transmongoliska tåg går i tid och anses vara en säker färdform. Transmongoliska tåg har två- och fyrbäddsrum. Stölder inträffar ibland på tåget, så se till att du låser kupédörren på natten och lämna inte föremål utan uppsikt. Bär inte extra gods för andra eftersom det kan betraktas som varusmuggling av gränstjänstemän. Internationella tåg går också från Peking, Kina och Irkutsk, Ryssland, till Ulaanbaatar . Utländska medborgare bör vara försiktiga när de tar dessa tåg eftersom de är ökända för varusmuggling och våldsamma övergrepp.

Anslutningar via järnväg till landsbygden är extremt begränsade och osäkra. Det rekommenderas inte att använda inrikeståg för att resa inom Mongoliet eftersom avsaknaden av ett heltäckande nätverk innebär att besökare sannolikt inte kommer att nå sin destination direkt. Dessutom kanske besökare inte kan hitta sätt att resa vidare från en avlägsen destination.

Kollektivtrafik

Bussar: Offentliga bussar tenderar att vara överfulla och under dåliga arbetsförhållanden. De flesta bussar åker med en konduktör som utfärdar biljetterna och hämtar biljetten från passagerarna. Ibland orsakas förvirring av felaktigt uttal av ortnamn; därför kan det vara nödvändigt att skriftligen visa vart du skulle vilja åka. Det kan vara svårt att använda bussar utan att förstå det mongoliska språket eller kunskap om det kyrilliska alfabetet. Tjänsten går vanligtvis från 06:00-22:00 lokal tid dagligen. Dessutom går privatägda bussar och pendelbussar längs de flesta av de större linjerna såväl som efterfrågade destinationer; dessa tjänster pågår till cirka 23:00. Privatbussar är ett allmänt säkert transportmedel, även om dåliga vägar och låg körstandard gör att olyckor kan inträffa. Besökare måste vara försiktiga med att skydda sina värdesaker eftersom utländska medborgare har blivit föremål för ficktjuvar.

Regionala bussresor rekommenderas inte eftersom fordonen som används är dåligt underhållna och olycksbenägna. Många privata busslinjer har ingen olycksfallsförsäkring eller kommunikationsmöjligheter. Tjänster är också sällsynta och reser bara direkt till regionala platser. Vid allvarliga haverier på landsbygden kan det lätt ta en hel dag eller längre innan hjälpen kommer fram.

Taxibilar: Taxibilar är i allmänhet säkra och allmänt tillgängliga för användning i Ulaanbaatar . Taxibilar finns utanför alla större hotell, köpcentra och turistattraktioner. När du tar en taxi, se till att priset är ordnat innan du börjar, eller, om det är en taxa, att den är påslagen och fungerar korrekt. Det är mycket vanligt att utländska medborgare blir överdebiterade. Det rekommenderas att besökarna använder de gula stadstaxierna då dessa är den bäst underhållna och säkraste tjänsten. Vissa mindre landsbygdsstäder, som Darkhan och Erdenet , har minibusstjänster, men de flesta städer har inte det.

Apptjänster online, nämligen UBCab och ABA, rekommenderas när det är möjligt eftersom de har ett fast pris.

Fordonsuthyrning: Det är möjligt att hyra ett fordon utan förare genom en researrangör eller fordonsuthyrning. Detta är dock inte ett alternativ för de flesta besökare på grund av farliga körförhållanden. Det finns också möjlighet att hyrbilen har varit dåligt underhållen och kan gå sönder. Om det här alternativet används, se till att ditt fordon är säkerhetskontrollerat och att avancerad kommunikationsutrustning, navigationsutrustning, medicinsk utrustning och varma kläder tas med.

Ett säkrare alternativ för landresor är att hyra en förare med en rysk jeep eller ett japanskt 4x4-fordon. Priserna förhandlas vanligtvis per kilometer. Detta är ett säkert sätt att besöka mer avlägsna platser. Utländska medborgare rekommenderas att organisera resor genom en stor researrangör i Ulaanbaatar för att säkerställa att ett välskött fordon och en erfaren förare som är bekant med de lokala vägarna och väderförhållandena används.

Rörelsekontrollorder

Restriktioner för utegångsförbud eller rörelsekontroll i vissa regionala distrikt finns ibland för sjukdomar som fågelinfluensa, böldpest och mul- och klövsjuka.